Inställningen styr och helheten avgör

Jag tänkte för omväxlings skull skriva lite annat än uppdateringar från tävlingar och träningsläger. Under några länkar de senaste veckorna har jag tänkt genom vad jag skulle vilja skriva och berätta om. Det är en del egna erfarenheter och en del fenomen och tankesätt jag fått uppleva på nära håll som jag tänkte behandla här nedan.

Ovetande fullärd
För snart 8 år sedan började jag träna systematiskt efter träningsprogram som min tränare Guy Storbacka skrivit, för 5 år sedan valde jag att flytta upp idrotten och löpningen som första prioritet i samband med flytten till Helsingfors och inledningen av mina studier vid Aalto universitetet. Jag trodde då, när jag tränade 8-9 pass i veckan och prioriterade träning och sömn framom studier och fest, att jag var nära en elitsatsning och fullt fokus på idrotten. I efterhand inser jag ju hur naiv jag var, men också att det var ett stort och viktigt val i min idrottskarriär, någonstans måste man våga ta första steget in i det okända, och hur vet man vad som är "full satsning" när allting är nytt? När jag ser tillbaks på de senaste årens träning och vad jag tänkt och trott i olika skeden märker jag också att jag vid flertal tillfällen trott mig veta betydligt mera än jag senare fått erfara att jag gjort. 

Våga lära
I dagsläget har jag kommit till insikten om att jag aldrig kommer bli fullärd, att jag hela tiden kan lära mera såväl om mig själv som om idrotten. Att våga svälja stoltheten och erkänna att man inte kan och vet allt och våga fråga samt pröva för att lära sig nya saker spelar en central roll i utvecklingen.
Militären har sina för- och nackdelar, för egen del kan jag nämna två viktiga saker jag fick med mig från tjänstegöringstiden i Idrottsskolan i Lahtis
1) Stora förbättringar i användningen av det finska språket som dessutom väckt ett ihållande intresse att lära mera och våga prata för att lära mera.
2) Självkännedom. Under de tuffa övningar och prövningar vi stundom utsattes för i skogen lärde jag känna min egen kropp och lyssna på dess signaler, så även efter krävande övningar när jag var tungen att känna efter huruvida kroppen var tillräckligt pigg för att eventuell löpträning skulle påskynda återhämtningen eller bryta ner kroppen ytterligare.

Vikt
Efter militärtjänstgöringen lämnade också något annat som väckte lite tankar, nämligen ett par extra kilogram på vågen. Detta är ett känsligt och alltid lika aktuellt ämne inom uthållighetsidrotter, hur hitta den optimala vikten. Jag har aldrig haft desto större problem med min vikt, varken uppåt eller nedåt, och har därför också svårt att leva mig in i situationen hos överviktiga samt underviktiga, men inom idrotten går det nästan inte att undgå att komma i nära kontakt med den senare nämnda kategorin. 

Alla vet att "extra" vikt gör att det blir tyngre att springa och att det resulterar i sämre tider, många väljer alltså att försöka få ner vikten för att kunna prestera bättre, och i de flesta fall fungerar detta också, till en början. I något skede om man bara fortsätter pressa ner vikten och inte märker när man passerar smärtgränsen så kommer trenden att svänga, och då är det tyvärr inte lika långsluttande kurva, utan oftast mera förlikbar med en vägg eller ett stup. Vägen upp igen kan vara mycket jobbig och kräva lång tid, och detta är ett fenomen som är skrämmande vanligt. Många av dessa som hamnar in i denna onda spiral har inte ens dendär extra vikten till att börja med, och då är det inte lång väg till branten.

För att återkomma till de extra kilogrammen jag samlade på mig under tjänstgörningstiden så är jag rätt så säker på att de inte kom från munkarna på soldathemmet, utan i form av muskler, så jag försöker att inte ta någon stress över det. Jag skulle visserligen gärna tappa något kg, för jag har nog några extra som jag kunde göra mig av med, men jag är samtidigt mera orolig för vad som händer om energiintaget blir för litet, speciellt under tävlingsperiod när man behöver vara stark och orka prestera samt återhämta sig snabbt. Så min viktminskning är mera av ett långtidsprojekt, jag lyssnar på kroppen och försöker äta mångsidigt och lagom. Min filosofi angående vikten är "hellre två kg för mycket än ett för lite". 

Dessutom med mina stora mål flera år fram i tiden är det ingen brådska att "toppa" kroppsformen och skaffa en "ideal" tävlingsvikt eftersom man orkar träna bättre och kroppen också återhämtas bättre med mera energi att ta till och kan således också lättare hållas hel. De sekunder jag i dagsläget eventuellt ger bort med min "extra" vikt kommer jag att ta tillbaks när tiden är kommen och jag känner min kropp tillräckligt bra för att på ett säkert sätt tappa överlopps massa.

Inställning och lagidrott
Jag har med åren skaffat mig en rätt så öppen och avslappnad inställning till idrotten och livet i allmänhet, jag kommer nog aldrig bli en sådan som fokuserar 100% på idrotten, helt enkelt eftersom jag inte tror att det ger bästa möjliga resultat. Helheten avgör. Mår man inte bra utanför idrotten kommer det också märkas i resultaten på ett eller annat sätt. Träning kan vara både allvarligt och roligt på samma gång, och enligt min mening är det också på sånt vis man uppnår bästa möjliga resultat. Jag är väldigt nöjd med VRIA:s gemensamma träningar i Botniahallen under vintern där vi oftast börjar med gemensam uppvärmning och koordinationer eller cirkelträning och sedan har egna löpträningar var för sig, men vi kan ändå ha roligt tillsammans under träningen vilket ger en extra dimension och en djupare mening till hela träningen. Även om uthållighetslöpning bortsett från stafettlöpning är en individuell idrott handlar det trots allt om mycket samarbete genom såväl gruppträning som hantering av media och samarbetspartners. Därmed skulle jag vara beredd att kategorisera löpning som en lagidrott.

Nätverk
Som idrottare handlar det mycket om planering och disponering av såväl tid som energi och då är det väldigt viktigt att bygga upp ett nätverk runtom sig för att vid behov få bästa möjliga hjälp så snabbt och smidigt som möjligt, gällande allt från tränare och läkare till vänner. Jag tänker återigen betona vikten av helheten och hur viktigt det är att omge sig med människor som är förstående och stödande och vill samtidigt rikta ett tack till alla som finns i mitt nätverk såväl på idrottsplatserna och på fritiden som sponsorer och andra som följer med mitt idrottande på ett eller annat sätt.

Det här var några av mina tankar och erfarenheter från min väg mot eliten och resan har bara börjat än, följ mig gärna vidare på färden, jag har en riktigt bra magkänsla för framtiden.