IK Falken

Kom idag att fundera över min förening och varför jag trivs så himla bra som falkenit och vad det är som gör att man är så stolt.

Först och främst är det ju förstås idrottarna som är fantastiska, i IK Falken har vi en stark sammanhållning och ingen lämnar utanför och ensam, vare sig i med- eller motgång. Framgång föder framgång och i vår förening har löpningen varit den populäraste idrottsformen på senare tid, men aktiva och framgångsrika idrottare har vi (haft) inom alla grengrupper. En mångsidig förening varav jag nu berör enbart friidrotts delen trots att vi även har såväl skidlöpare som orienterare.

En förening med enbart idrottare skulle nog inte fungera så bra, så bakom kulisserna behövs folk som brinner för att hjälpa fram idrottare ända från gräsrotsnivå till världseliten och detta är något vår förening har; engagerade människor som sätter massor av sin fritid på att sköta vår fina förening. Såväl styrelsemedlemmar, funktionärer som knatteföräldrar smittas av denna väldigt goda talkoanda som råder i föreningen och genom bl.a. funtionärsskolningar har vi många sakkunniga funktionärer som också gör att det i Bennäs arrangeras väldigt högklassiga tävlingar som även det är en orsak att vara stolt Falkenit.

För att en förening skall fungera på bästa sätt och kunna ge idrottarna så bra förutsättningar som möjligt bör också ekonomin vara under kontroll vilket i IK Falkens fall sköts fint med hjälp av långsiktlig och ändamålsenlig planering samt via ett välarrangerat ärevarv med flera engagerade nyckelsamlare. Alla är villiga att dra sitt strå till stacken.

Träningsgrupper finns för knattar i alla åldrar året runt och när man blir äldre och kanske vill börja träna mera systematiskt och målmedvetet hjälper föreningen till att hitta lämplig tränare/träningsgrupp för att hjälpa idrottarna på traven. 

Sedan jag flyttade till Vasa för att studera har jag flera gånger fått frågan om varför jag fortfarande idrottar för IK Falken även om jag inte bor i Pedersöre, första gången jag fick frågan trodde jag det var ett skämt, jag hade aldrig ens tänkt på tanken att byta förening. Det hänger troligen nog ihop med ovan nämnda orsaker, man lämnar helt enkelt inte en förening där man trivs och känner sig hemma, jag är och kommer förbli stolt falkenit och kommer säkerligen fortsätta inom föreningen på ett eller annat vis även efter min aktiva karriär.