Halvmaraton - debuten

Igår gick Vasa maraton av stapeln, det 30:e i ordningen och jag fanns med på startlinjen. Förra helgen sprang jag mitt dittills längsta tävlingslopp när jag löpte kvartsmaraton i Karleby, men igår var det alltså dags för dubbla distansen, halvmaraton. Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta, men var förberedd på en dryg timmes lidande av olika typer.

Oerfaren på distansen som jag är var det svårt att veta hurudan fartfördelning som skulle passa mig i ett såhär långt lopp, men vi diskuterade lite med min tränare inför loppet om att 3.20/km torde vara möjligt, så när kroppen kändes bra direkt från start stack jag min egen väg direkt från starten och sprang med/mot klockan. Efter 5km började magen kännas konstig och jag insåg att det kan komma att bli en lång tävling, men tänkte bara att det nog hör till långlopp. Vid passering halvvägs insåg jag att distansen var flera hundra meter längre än utlovat och min snittfart borde ökas för att underskrida a-klass resultat vilket var ett av målen i halvmaradebuten. Med 3km kvar låg jag bra till tidsmässigt i kampen mot klockan och även motståndarna var på tryggt avstånd bakom, min egen kropp var nog min tuffaste motståndare i det här skedet av loppet när andningsmusklerna började krampa och inte släppte förrän efter målgång.

Jag lyckades trots allt uppnå mina mål om att vinna tävlingen och löpa a-klass resultat (1.11.30) med min sluttid på 1.11.02. Enligt min egen klocka var distansen 21.43km och vid 21.1km passering visade klockan under 1.10, vilket skulle betyda 3.19/km i snittfart. Vilket som är mera rätt får förbli osagt, men jag är nöjd med min insats och troligen lär det bli flera halvmaraton i framtiden, gärna också med löpsällskap/sparring för att pressa tiden lite till.

Utöver magbekymmer och muskelkramper fick jag också känna av hur tom kroppen kan bli under långlopp, återhämtningen gick väldigt långsamt i början, jag klarade inte av att jogga ner alls, det får bli dagens projekt. Illamåendet höll i sig flera timmar och första ordentliga maten fick jag i mig först 5 timmar efter målgång. Såhär dagen efter känns kroppen trots allt rätt bra.

Tack till alla som tog sig tid att komma och heja på mig och alla som gratulerat mig efteråt, uppskattningen och intresset utifrån ger djupare mening med löpningen, keep up the good work!