Besvikelsernas dag

I skrivandets stund är klockan långt efter läggdags en normal söndag, men nu är det inte ens söndag mera och än mindre har det varit en normal söndag. Efter förra veckans lyckade träningar och tävling har trenden hållit i sig och jag har fått träna utan allergibekymmer, så inför elittävlingarna i Tammerfors var förhoppningarna om en rekordförbättring rätt så stora.

Med mitt naturliga flyt blev startfältet för stort för att löpas i ett heat och jag blev som första man petad till b-heatet med bästa årsbästa. Inte alls vad jag hoppats på med andra ord, ingen klunga att löpa fort med, inga ryggar att jaga. Istället startar vi ett tiotal herrar med en hare i ett lopp där jag plötsligt inte har något att vinna, bara en heatseger att försvara samt en tid att jaga, inte alls ett sånt lopp jag anmälde mig till. 

Nåväl, det hör trots allt till dagens positivare besked, heatseger blev det, men personliga rekordet klarade sig med en marginal på 0,19s när jag skar linjen på 3.54,57. I ett hårdare startfält skulle jag troligen ha kunnat förbättra rekordet en del, men det är tyvärr något som nu lämnar tills nästa år.

Mera motgångar blev det, detaljerna besparar jag er av olika skäl, men någon finnkamp blir det inte för min del detta år heller trots klar vinst på granskningstävlingen i Esbo förra helgen och knapp marginal i statistiken till tredje platsen. Finska friidrottsförbundet har i mina ögon tagit ännu ett steg mot branten, sättet som saker och ting sköts på kan allt oftare ifrågasättas. Är både arg och besviken, men som sagt, detaljerna lämnas av olika skäl internt.

Tack däremot till er som stöttar och finns till i stunder som denna, det är ni som hjälper mig vidare förbi denhär besvikelsen för att ta sikte mot nästa mål.