Äntligen hemma

Så var det äntligen dags för läger igen, och det känns nästan som att jag varit på resa senaste 9 månaderna och äntligen kommer hem igen. Efter ett par veckor med besvärligt underlag och stundom köldknäppar känns det ännu bättre att komma tillbaks till bekanta löpstigar på Portugisiska sydkusten.

Jag anlände alltså till Vila Real de Santo Antonio i natt och har idag traditionsenligt löpt söndagslånglänken samt fixat i ordning allt för resten av lägret. Skolan och studierna kommer jag under vårterminen sköta till stor del på distans, så det skulle gälla att få in bra rutiner för att framskrida i lämplig takt. (Redan ca 6h studier efter avfärd från Helsingfors igår ;) *stolt*) Läger brukar ofta vara bra ställe att starta nya rutiner och detta läger är ett av målen att hitta en lämlig rutin gällande all typ av stödträning som under den stressiga hösten periodvist blivit lidande.

Vänster fot har krånglat smått senaste veckorna, men ännu inga smärtor i vanlig löpning, dock i vissa koordinationsövningar samt vid häckdriller. Både läkare och fysioterapeuter har bedömt att jag kan fortsätta löpa som vanligt, men det skulle ändå vara skäl att få foten helt smärtfri tills hallsäsongen som för övrigt planeras inledas 4.2 med 3000m på Botnia Games.

Som kontrast till den stressiga hösten gör jag nu mitt 3 veckors läger till största delen ensam i lugn och ro samtidigt som den finska truppen befinner sig längre österut längs kusten i spanska Torrevieja (som jag inte närapå lika mycket gillar som lägerplats). Andra halvan av lägret får jag dock träningssällskap av hinderlöparen Joonas Harjamäki vilket säkert gör gott och tanken är att vi även ska hinna göra nån hinderträning tillsammans såvida foten tillåter.

Under lägrets gång lär jag ha tid att uppdatera läget efter hand.

Jag njuter verkligen av att vara här igen. Det här blir bra.